Klara Gadd - Livet i LA

Fick två frågor om vad som har hänt så jag tänkte berätta lite mer hur det kommer bli nu med allt :)

Jo,
Jag fick callbacket genom den här resan jag åkte på och det "pogramet" heter ju Hey Hollywood here I come,
Ni får veta mer om hur hela processen gick till i dokumentären men jag tänker i alla fall berätta om vad som händer just nu,
och att få ett callback från en agent är som att dom säger vi vill skriva på dig till 95% (Frågade TJ han som organiserar resan han kan väldigt mycket om branchen och han sa att det var så säkert, anledningen till att dom där 5% inte finns är att dom vet ju inte riktigt om man är snäll eller en skitstövell, det är det jag har antagit i alla fall :P)
Och när jag blivit påskriven och bor där då skaffar agenten auditions till mig eller rättare sagt, agenten får auditions och manus skickade till sig och sen väljer han/hon ut vilka av sina klienter som passar för rollen (jag är då klienten), så förhoppningsvis kan det här leda till många film/reklam/voiceover och annat jobb i USA :)

Filmen som nu ÄNNU EN GÅNG(dom har sjutit upp inspelningarna i 2 år nu...) har skjutits upp till vinter-vår 2012, så förhoppningsvis till Januari-Mars och det är ungefär så långt som det kommer ta att få ett visa, 3 månader ca, (vilket visa jag kommer få söka vet jag inte men har fått reda på om man kommer dit på ett skolvisa får man inte jobba så det är ute ur bliden) SÅ, jag kommer troligtvis hinna spela in filmen innan vi kan flytta till USA.
Men om dom ska skjuta upp det ännu längre så kommer jag ju åka till Los Angeles ändå jag kan ju inte sitta och bara vänta på att dom tänker sätta igång med filminspelningarna... det förlorar jag ju jobbmöjligheter i Los Angeles på då också...

Min mamma är otroligt stöttande och även min pappa blev väldigt stöttande igår, han har varit otroligt negativ och kritiskt till det här men han har tydligen märkt att jag ser på allt det här med ett realistiskt perspektiv, så jag är otroligt glad att han förstår nu och är ortoligt uppmuntrande. Mamma har ju alltid varit det men hon går ju nu till extrema längder eftersom det är hon som flyttar med mig och verkligen gör ALLT för att bo i USA tills jag fyller 18 år ska fungera.
Mamma har nu tagit kontakt med en advokat som ska hjälpa oss med visum, hon har börjat kolla på lägenheter nära argenturen och försöker fixa med sitt jobb så hon kan jobba så mycket hon kan från USA + söka forskar jobb på UCLA.
Vi har inte änns pratat med agenterna än, vilket jag tycker är otroligt läskigt... jag är så sjukt rädd att något ska skita sig.

OJ det här blev ett långt inlägg förstår om n inte orkar läsa :P

Det är ganska svårt att berätta eftersom det är inget som är 100% säkert just nu, men vi är troligtvis på väg att flytta till USA, jag tänker inte säga att vi ska det förnäns papperna är påskrivna och biljetterna bokade...
När det gäller skolan ska jag prata med rektorn och försöka få plugga distans, är väldigt nöjd med pogrammet jag går på och vill inte hoppa av, men om inte det går får jag ju ta ett sabbats år och sen se vad som händer, för man kan ta ett år från skolan och sen komma tillbaka men den här chansen kommer inte ligga och vänta. Lite synd att jag inte kan ta skolan med mig, gillar verkligen klassen jag börjat i.
Sen är det ju andra grejer som måste lösas, som huset vi bor i, våra katter och sånna saker.

Och jag måste lämna mina kompisar... jag får ont i magen när jag tänker på det, men vi har pratat om att vi MÅSTE hålla kontakten över skyp... och vissa har jag inte änns berättat om det här om...
Men det är sååå svårt att berätta, jag vet inte varför, jag kan bara inte få ut det...
Jag har inte änns sagt något till nån i klassen, utom en, men det känns som att skolan och min karriär inte har något med varandra att göra och det är skönt att bara gå till skolan och bitcha om läxor och bara vara barnslig :P
Men jag antar att jag måste berätta men jag ser inte fram emot det, när jag börjar prata om det här så börjar jag mummla och kolla ner i marken och sen byter jag ämne...



Nu tror jag att jag berättade om helt andra saker än jag skulle berätta men jag tror att man kanske förstår liiiite bätter nu i alla fall och det var skönt att skriva av sig. :)
Och igen förlåt att det blev så långt...
Och jag kommer återkomma med mer info, när jag vet lite mer säkert...

OCH jag är så sjukt glad man kan inte beskriva kännslan när ens dröm går i uppfyllelse, det är sjukt!

Jag vet att det här knappt var någan info alls men det kommer komma mer och mer efter hand :) hoppas ni är förstående!

En bild från låtinspelningen :) just det måste berätta om det också... äh det får ni se i Dokumentären :P